Julen över

Så var julen över för den här gången, den som vi har väntat på och sett fram emot, vart tog den vägen? Julafton var vi hos dottern och hennes familj, väldigt trevligt, lillkillen tyckte dock att det dröjde väldigt länge tills tomten skulle komma, så julklapparna öppnades redan före middagen, kan tala om att middagen blev mycket lugn. Storasyster C saknades, hon var hos sin pappa över helgen men hon fanns med per telefon ett par gånger under eftermiddagen.
Tänk vilka snälla barn jag har, har jag verkligen gjort mig förtjänt av alla fina julklappar jag fick? hör bara: Harmony Wood utbytbara rundstickor, garn och ett mönster till en mycket vacker sjal av dottern och hennes familj, ett mycket snyggt halsband av äldsta sonen med familj och en vitlöksrivare med tillbehör av den yngre av sönerna och dennes familj. Av maken fick jag en prenumeration på Simply knitting och av min julklappsbytarvän fick jag många fina saker bl a ett klippangarn och en kalender för stickerskor tack så väldigt mycket Marianne. Chokladen försvann fort, den var väldigt god till kaffet. Den runda "pucken" trodde jag var ett måttband när jag klämde och kände på paketen innan julaftonen, men det visade sig vara en handduk, ska bli kul att se hur den blir när den vecklas ut. Än en gång tack för de fina julklapparna.











Annandagen hade vi fullt hus här hemma, konstigt att det av en familj med 3 barn kan bli 15 personer, när barnen har vuxit upp och skaffat egna familjer. Storasyster C saknades även nu, hon var kvar hos pappa.
Det har även blivit en del stickat under julen då jag har följt två julkalendrar, en är klar men den andra har jag bara kommit till den 9 december, den blir nog klar den med så småningom.
I morgon ska jag försöka hinna med att gå på har Uppmaskan stickcafé, det är alltid trevligt att träffa andra stickare och inte bara sitta hemma för sig själv.

Till sist så sa filosofen Seneca som levde mellan 4 f.kr - 65 e.kr att "Vi har inte för lite tid oss tillmätt, men vi slösar för mycket med den."
Kanske något att tänka på inför det nya året.
Gott slut mina vänner och ett Gott Nytt för snart är vi där.

God Jul

Nu är det inte långt kvar till julafton. Jag har inte bakat saffransbröd, inte pepparkakor, inte gjort kola eller knäck,ingen sylta, ingen leverpastej, jag har inte ens en skinka till i morgon, men revbensspjäll har jag, julen kommer ändå, julafton firar vi tillsammans med dottern och hennes familj, så det blir både sill, lax och skinka så det går ingen nöd på oss.
En riktigt god jul önskar jag alla som tittar in.

Första julklapparna

Idag kom jultomten förbi med paket till mig, jag förstår att han måste vara ute i tid om alla paket ska hinna komma fram till julafton, men vad svårt det är att inte öppna paketen i förväg. Tack snälla Marianne för paketen och kortet som var med gjorde mig ännu mer nyfiken för det står att det stora paketet innehåller något som alla stickerskor bör ha, så hon köpte en till sig själv också, garn är ju något som alla stickerskor bör ha men jag kan garantera att i det paketet finns inget garn (jag har klämt på det). Ett av de andra paketen innehåller garn för det avslöjade Marianne på kortet, men vilken sort och vilken färg framgår ju inte av paketet. Jag lovar att jag ska visa vad som finns i paketen men inte före julafton, så håll tummarna att jag kan hålla mig från att öppna dem.

Tävling

Satt och tittade runt bland mina bloggvänner och såg att agatas fynd och fantasier hade en tävling där man kunde vinna Nina Sagulins bok Sticka accessoarer och stickböcker kan man inte får för mycket av så där vill jag vara med.

Paket i lådan

Jag har fått paket från min garn och tebytar vän och vilket paket sedan. Garn från Araucania, Merinoull, alpacka och silke hur fint låter inte det och färgen den är helt fantastisk. Teet har jag inte smakat än fast jag har sagt att jag skulle göra det så har det inte blivit av, men det kommer.

Lördagens utflykt

Lördan fm frågade jag maken vad han tyckte vi skulle göra av lördagen, en långpromenad var hans förslag det kunde jag vara med på men utflyktsmålet ville jag ändra på och mitt förslag vann.

Vi skulle gå en vandringsled mellan Storvreta och Jälla, jag talade om för maken att jag hade läst att den skulle vara anpassad för rullstolar och det lät ju ganska lättgånget. Vid pass 12:30 lämnade vi huset och begav oss till idrottsplatsen för att hitta leden och det gjorde vi men det visade sig att någon handikappanpassad led var det verkligen inte. Leden skulla vara 6.5 km fick vi upplysning om och vi skulle följa röd markering så vi började gå. Vi klättrade över stenar, balanserade på spångar över vattensammlingar och hamnade i en riktig storskog. Mossiga stenar, och mossiga grenar många med skägglav.

Jag väntade bara att få se något troll som nyfiket tittade fram under någon sten. Vi fortsatte att klättra uppför och utför på den smala stigen, till slut så såg det ganska ljust ut i en glänta så då trodde jag att nu är vi nog framme, det var det inte vi hade gått ca 2 km alltså 4.5 km kvar, det var bara att klättra vidare, vädret var inte det bästa utan det var grått och disigt och klockan gick till slut var jag lite orolig för att vi inte skulle hinna fram innan det blev mörkt, för hade det mörknat medan vi var i skogen hade vi inte hittat ut. Halv fyra var vi framma i Jälla där vi kunde ta buss in till Uppsala. Jag var utrustad med stegräknare, läste av den när jag kom hem och vi hade enligt den gått 6132 steg!!!!! Snoppet!

Fredan den 7:de

I fredags var vi, dottern och jag på symässan i Kista, tyckte vi var ute hyfsat tidigt. Hämtade dottern kl 9 för färd till Kista, anlände dit ca en kvart efter öppnandet, inte en parkeringsplats så långt ögat kunde se, det blev till att cirkla runt för att hitta en plats att ställa bilen på, hittade i en till slut, men den krävde fickparkering och det har jag inte gjort sedan jag tog körkort som artonåring. Jag talade alltså om för dottern att fickparkera kan jag inte och hade innerst inne hoppats på att hon skulle säga men då gör jag det, men icke sa nicke. Jag fick bestämma mig för att ta den platsen eller leta vidare jag tog platsen fixade fickparkeringen på första försöket, gissa om jag kände mig stolt.

Prövningarna var inte över när vi äntligen kom fram till mässan, det var hur mycket folk som helst som stod, inte i kö för köandet var obefintligt, så vi ställde oss där vi trodde att det fanns en kassa och se efter en stund var det vår tur att gå in till mässan.

Jag hade inte varit så förutseende att jag hade tagit ut pengar innan jag kom, utan trodde att det skulle finnas en bankomat in på mässan och enligt dottern fanns det en ute i foajen och då orkade jag inte gå ut igen. Det blev inte så mycket handlat men som tur var så fanns det något som tog kort och där handlade jag, det blev 6 nystan Opal sockgarn.

och 2 rundstickor men till dem fick jag låna av dottern.

Dagen blev riktigt lyckad, trots avsaknad av pengar.

Novembers pulsvärmare klara

Jag har legat lågt med Stickameras pulsvärmare under sommaren, men nu är jag på gång igen.

Ett av novembermuddarnas mönster blev klara igår kväll, garnet är Fabel i bruna toner med lite blått i, mönstret syns inte så bra i mönstrat garn, men det är bara jag som ska ha dem och jag vet att de är mönsterstickade.

Namnsdag

Idag har jag namnsdag, fick jag reda på när det damp ner ett sms från sonen J, jag var tvungen att tänka ett par gånger innan jag kom på att det var Viola som var dagens namn, att han kom ihåg att jag faktiskt heter det tycker jag är en bedrift då det är mitt tredje namn och alltså inget jag använder.

Kan väl inte påstå att det var ett namn jag var stolt över som barn, när min fröken i första klass envisades med att kalla mig just det, men det stämde kanske då jag var enormt blyg som barn.

Ännu en av Evelyn Clarks sjalar har sett dagens ljus hos mig. Jag inhandlade ett nystan av garnet Kauni färg EA, jag gillade garnet men visste inte riktigt vad jag skulle göra av det. Satt och surfade runt lite en kväll/natt när det inte gick att sova och såg ett mönster jag tyckte om. Evelyn Clarks mönster gillar jag att sticka efter, ganska lätta för en som inte är någon van spetsstickare. Själv blev jag nöjd med resultatet, men jag har hört andra som inte tycker man ska använda flerfärgat garn till spetsstickning då mönstret inte kommer till sin rätt då.

Tyvärr fick inte hela sjalen plats på bilden, men man kan få en aning om hur det blev och nog tycker jag att mönstret syns. Ett läckert garn är det allt, skönt att sticka med, här har inte fyrkantsstickorna varit med, de finns dock som rundsticka också har jag sett.

Mitt nästa projekt, som påbörjades i kväll, är en randig mössa i alpacka, jag är inte så förtjust i mössor, men blir det kallt så...

Jag känner mig lite velig, vill, vill inte, sticka Festivalsjalen som Eva i Stäket har lagt ut. Jag har ett entrådigt ullgarn även det inköpt på marknaden i höstas, som jag tror skulle passa så det är nog ganska troligt att det blir en festivalsjal, jag har ju flera tjejer, i olika åldrar, runt omkring mig som kanske skulle kunna tänka sig en sådan sjal.

Stickning med fyrkantiga stickor

Första testet med de fyrkantiga stickorna är avklarat, och det utföll till belåtenhet, kändes lite konstigt först med den fyrkantiga formen men den känslan gick snabbt över.

Stickorna är lätta, väger nästan ingenting känns det som, och formen gör att det är lättare att få grepp om än med vanliga runda stickor, garnet glider lätt då de har en annan finish än vanliga trästickor, framför allt så fick jag inte ont i fingrar när jag stickade. Testet blev en orm efter mönster från Morehouse, det var inte så många maskor, men den blev istället ganska lång. Vet inte riktigt när den ska användas, passar kanske inte så bra på en "tant" på 60+, men jag tror inte att jag bryr mig om vad som passar eller inte passar.

Garnet jag använde var tänkt att bli ett par sockor till mig, men det fick bli ormen istället. Nu har jag stickat ormar, krokodiler, larver och får nästa djur jag ska ge mig på blir nog en skunk också den efter mönster från Morehouse.

För några år sedan fick jag tag på en "dikt" av Brita Lönn, fritt efter Jenny Joseph. Kom att tänka på den nu om vad som passar eller inte passar vid en viss ålder, den heter Varning håll till godo.

När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i purpur, och en röd hatt som inte passar till, och jag ska slösa min pension på konjak och sommarhandskar och på satinsandaler och så ska jag säga det finns inga pengar till smör.

Jag ska slå mig ned på trottoaren när jag är trött och jag ska glufsa i mig allt som bjuds på varuhusdemonstrationerna och ringa i alarmklockor och dra min käpp längs staketet och ge tillbaka för min välanpassade ungdomstid. Jag ska gå ut i tofflor i regnet och plocka blommor i regnet och plocka blommor i andras trädgårdar. Och lära mig spotta.

Då kan man gå klädd i förskräckliga blusar och bli allt fetare och äta åtta korvar på en gång eller bara bröd och potatis under en hel vecka och samla pennor och kritor och ölunderlag och saker i askar.

Men nu måste vi ha käder som håller oss torra och betala vår hyra och inte svära på gatan och vara ett gott exempel för barnen. Vi vill ha vänner på middag och läsa tidningarna.

Men kunde jag inte börja så smått redan nu? så människor som känner mig inte skulle bli så chockerade och överraskade. När jag sen verkligenär gammal och börjar gå klädd i purpur.

Då är väl en ormhalsduk bra att börja med även om den inte är purpur.

Lukas har fått ny kompis i buren

Vår Walter finns inte längre. För en dryg vecka sedan fick vi ta det svåra beslutet att låta honom somna in. Walter blev sjuk, det hade gått att operera, men han hade fått tillbaka det onda inom ett år och det ville vi inte utsätta honom för, men det var ett svårt beslut och saknaden blev stor. Lukas sörjde också sin kompis, maten stod orörd och han bara satt i sitt hus, vi insåg att något måste göras, men vad? Skulle vi skaffa en ny liten hane, eller skulle vi lägga ner hela marsvinsprojektet, det blev en ny liten hane.

Här sitter han i makens famn. Vi ville att den nya lille skulle vara så olik Walter som det bara gick och det är han onekligen. Han fick först namnet Kurt, men det passade inte riktigt, så när ett av våra barnbarn fick se honom och sa Bruno då kändes det rätt, Bruno fick det bli, så nu mår Lukas bra igen, han har blivit den stora killen nu och gör som Walter gjorde, går omkring och pratar som för att lugna den lille.

Fyrkantiga stickor

Äntligen kom mina fyrkantiga stickor de har varit på villovägar i Sverige några dagar men nu har de hittat hem till mig. Låter kanske lite konstigt med fyrkantiga stickor men de ska vara bra om man har artros i fingrar eller andra problem med händer och axlar de är så lätta och sköna att hålla i. Ser fram emot att prova dem och det vill till att de är bra för gratis var de inte. Stickorna kostade $19.85 men att få dem till Sverige kostade det dubbla. Tack min man för att du köpte dem åt mig.

På min kurs i stickning jorden runt har vi kommit en bit nu, vi började med flätstickning som finns i olika delar kanske främst på Aranöarna, den resan resulterade i en basker i alpacka med flätmönster, efter blockningen blev den lite stor i resåren men det ordnar sig nog med tiden annars får det bli resår i kanten.

Nästa stopp gjordes på Grönland och Norge med pärlstickning och tunna garner. Det blev ett par muddar, lite svårt att se hur det blev med svarta pärlor på svart garn men jag fick beställning på det.

Stopp nummer 3 blev också i Norge men även på Fair Isle- och Shetlandsöarna, det stoppet blev ett par muddar med Fair Isle mönster och ångad kabelfrans. garnet är ett tvåtrådig Kilaforsgarn som jag färgade själv på en kurs 1980.

Stopp nummer 4 var i Sydamerika där finns det inget bildbevis än kommer kanske tror det ska bli en liten väska/påse i alpacka.

Träff nr 5 kommer att bli spetsstickning från Estland och Färöarna och sista gången besöker vi Japan och får lära oss virka amigurumi.

Barcelona

Tillsammans med goda vänner tillbringade jag och maken några dagar i Barcelona och vi var inte ensamma.Det visade sig att det var en stor festival där just det veckoslutet, det var allt från lasershow, parader med Gigantiska figurer, eldprutande drakar och smådjävlar till vinprovning vid stranden och vad kunde passa bättre för ett vinprovargäng från Uppsala än att hamna där?

När vi bestämde resmål och datum tidigt i våras så var tanken att besöka någon vinproducent för att få se hur tillverkningen gick till och vi kom till ett av Spaniens största, Torres, det var stort.

Vi blev väl mottagna av guiden, som visade sig komma från finland, efter en stunds filmvisning var det dags för ett bild- och luktspel över året i vingården, när bildspelet var över fick vi ta plats i ett tåg som tog oss runt på "fabriksområdet" för en fabrik var det.

Tankarna där druvorna blev till vin var enormt stora och stod på rad, jag hann inte räkna hur många det var.

När runturen var över fick vi ett smakprov på ett av deras vita viner. Efter att ha handlat lite grand var det dags att ta sig till stationen för tillbakafärd till Barcelona.

Vi hann också med ett dopp i Medelhavet vid en liten stad som vuxit från en liten fiskeby till en semesterort för Barcelonabor, jag fastnade för en väldigt vacker gatuskylt, något sådant har vi inte där jag bor.

Jag är osäker på om jag kommer att återvända till Barcelona, Spanien ja, men kanske inte dit igen. Men man ska aldrig säga aldrig några sköna dagar var det i alla fall.